Om det finns en sak som kan sägas ganska definitivt om Yorgos Lanthimos senaste prissäsong älskling Stackars saker , det är att det definitivt är en Yorgos Lanthimos-film.
Med den distinkta, mångsidiga injektionen av absurditet i nästan varje textuell och subtextuell aspekt du kan tänka dig, Stackars saker är en film som serverar den ständigt viktiga kombinationen av att få dig att krångla och befria dig. Det är till stor del tack vare det underbart skarpsinniga framträdandet av en Emma Stone, vars ledande roll som Bella Baxter kom med en handfull nyfikna utmaningar, vissa svårare än andra.
När han talade i frukostpanelen under Producers Guild of America Awards, Stone—som också fungerar som producent på Stackars saker — fick ett karaktäristiskt roligt svar när hon tillfrågades om hon stötte på några problem när hon skulle filma Bellas rasigare ögonblick (som spelade ingen liten roll i filmen, för övrigt), och sa att de sakkunnigt koreograferade sexscenerna, som alla verkar vara väldigt nyfikna på, var faktiskt ett av de lättare hindren som följde med att väcka Bella till liv.
De var snabba. Vi visste precis vad vi gjorde. Att komma på hur man går eller äter 60 portugisiska tårtor, som vid första tuggan är riktigt läckra, men till slut vill man verkligen spy, det var mycket mer utmanande att se döden och förfallet än nakenheten, som är det enda folk verkar att vilja fråga mig om. Jag fattar. Det är provocerande.
Oavsett om det är Emma Stone som guidar Bella på en sexuell odyssé eller Barry Keoghan som dansar full-frontal i Saltburns salar, behandlas nakenhet som om det är en sensationell försäljningsargument samtidigt som det är ett kränkande tabu i en kultur som är ungefär lika besatt av sanering som den. är med sexualitet.
I allt det tillverkade bruset tycks tanken på att nakenhet är så mycket mer än ett fordon för provokation ha gått förlorad. Nakenhet är sårbart, jordiskt och ungefär så naturligt som naturligt blir, och i en allt mer onaturlig värld är kanske nakenhet som förstår sig själv som nakenhet nyckeln till det konstnärliga andrum vi alla behöver.
(utvald bild: Searchlight Pictures)
